torsdag 18 maj 2017

Mjuka restgarnssockor med dolt budskap

Jag har improviserat fram en restgarnsocka. En färgglad, mjuk, skön och ändamålsenlig socka.
Paret är inte exakt likadana, det röda garnet räckte inte till en fjärde bård, men det gör inget. Fiskarna blev bröd på den andra sockan, vilket inte heller var tanken från början. Men det är ju bra. Då glömmer jag inte bespisningsundret, att Guds nåd räcker till oss alla, när jag har sockorna på mig.
 Det bästa med sockorna har varit att all typ av mönster, instruktioner eller färdiga former inte hindrat mig i skapandet. I sluttampen av mitt uppsatsskrivande där den akademiska formen ibland hindrar mig i mitt kreativa skrivande har stickningen varit en livlina och den bästa ångestdämpande medicin som funnits. Trots att jag varit jättetrött på kvällen har jag varit tvungen att sitta uppe en stund när familjen lagt sig och bara låtit stickorna gå en stund. Och sockor kan man aldrig få för många av.
Jag älskar verkligen Moods of Colors garn Soft sock och var tvungen att sticka något av resterna som blev över från Adventssockorna. Jag hade några av hennes minihärvor också (lila och blå) i samma garnkvalitet. Jag har stickat med stickor 2,25 och har inte en aning om hur mycket garn det gått åt av varje färg. Men nu är det bara små små nystan kvar av detta underbara garnet och får nog snällt vänta på att köpa mer tills jag har en fast inkomst. (Vågar inte ens gå in på hemsidan av risken att köpa på mig mer garn ^^)
Hade som sagt ingen uttalad tanke när jag började. Bara att det skulle bli ett par glada sköna sockor. Nu fick de ett dolt budskap också...

Vill du läsa om hur Jesus mättar femtusen män (och förmodligen också kvinnor) finns den återgiven i alla fyra evangelierna. Unna dig en stund och se om du kan hitta likheter och skillnader.

Matt 14:13-21, Mark 6:30-44, Luk 9:10-17 och Joh 6:1-13

Allt gott!

Petronella

måndag 1 maj 2017

Ärna

Lyckan att få gå ensam i skogen en ledig dag i en ny kofta är oslagbar. Ladda batterierna och möta solens strålar i en liten skogsglänta och samtala med Gud och sig själv. Ostört. Det är livskvalitet.
Att få skapa något med mina egna händer är också livskvalitet. Om det sker på mina villkor. Inga deadlines. Bara ett förlösande, förlossande och frigörande handarbete där tanke och händer samarbetar i den takt som båda hinner med.
Ibland tar ett arbete lång tid, ibland går det fort. Som med den här koftan. Koftan Ärna med mönster från Marias garn som jag redan älskar så mycket.
Överdelen av koftan är stickad i en tråd Tove från Sandnes garn, färg nr 5930 och en tråd ljusblå mohair (Alize) utan färgnummer. Nedre delen av koftan är stickad i Tove (samma färg) och en tråd ljusgrå mohair (Alize), också utan nummer. För att övergången inte skulle bli så skarp randade jag mohairtråden i mittenpartiet. Anledningen till att jag bytte färg var att jag bara hade ett nystan av den ljusblå mohairen, men jag ville verkligen ha den i oket, så då fick jag göra så. Det gick åt nästan fem nystan av Tove i storlek L.
På den här bilden syns randningen lite grand.

Den är stickad uppifrån och ner på stickor 4 och knapparna, de ljuvliga hjärtan-knapparna med prickar på kommer från flatebo.se.

Nu är jag äntligen i fas med våren och ljuset och jag kunde verkligen njuta av min skogspromenad idag. Gårdagens psaltarpsalm om Den gode herden följde mig på min promenad och jag hämtade verkligen kraft inför slutspurten med magisteruppsatsen.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.


Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar, 
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig 
i dina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Tack älskade Mamma för mat och vila!

Petronella


måndag 17 april 2017

Med påsken i backspegeln

Det är Annan dag påsk idag, så påsken är inte riktigt över, men jag är ledig idag efter en intensiv men fantastisk påsk på många sätt.

Det började med mässa i Örsjö kyrka på skärtorsdagens kväll.

Koret i Örsjö kyrka
Jag hade förmånen att predika om nattvardens mysterium och vi firade den första nattvarden och förberedde kyrkorummet för långfredagen genom att avkläda altaret och plocka bort alla textilier och ljus. Sakta, sakta blottades altaret och altaruppsatsens bilder veks undan. Kvar fanns bara den stora Jesusbilden i mitten. Ännu levande, men medveten om sitt lidande.

På långfredagens morgon möttes jag av snö, men fick också uppleva hur Gud verkar i vår vardag och fick uppslag till påskdagens predikan tack vare fem små röda tulpaner som övervunnit både snö och rådjur.

Medan jag funderade över Guds små under byggde min man och tre av våra söner upp ett lusthus på tomten i skogen. Tillsamman åstadkom de i mina ögon underverk. På kvällen stod det där. Tänk vilka mysiga fika- och matstunder det ska bli till sommaren!
Nästan klart

Jättetrött och lite tveksam till om jag orkade åkte jag ändå på lördagens påsknattsmässa i Torslunda kyrka. Vi började i mörker och tände upp kyrkan med våra små påskljus. Till slut var allt ljust, vi hade blivit påminda om vårt dop, och vi kunde utropa att "Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!"

Så kom då påskdagen, Festdagen med stort F i kyrkan. Och jag hade förmånen att få predika. Först i Oskars Kyrka och sedan i Örsjö. En soppåse, fem röda tulpaner, en sten och en icke artbestämd fågel fick berätta om påskens under. Om hur vi alla är påskens människor, att vi inte behöver vara rädda för döden och att Gud möter oss i vardagen. När kören, med glädje, sjöng postludiet/lovsången om att Kristus lever var vi fyra stycken som viftade med flaggor i koret som en hyllning, som ett halleluja. Jag var alldeles varm i kroppen av glädje. Tack till alla som kom och delade med sig av sin värme och kärlek. Och tack till min handledare Göran Madeland för förtroendet att predika denna glädjens dag. Jag känner mig rik.
http://blogg.gillsjo.se/2017/04/glad-pask-eller.html
 Foto: Birgitta Gillsjö

Det bästa var nog ändå att jag fick möta en vän för allra första gången. Så här skriver hon i sin blogg Fyren:

"Vi åkte till gudstjänst i Örsjö kyrka. En ljus och vacker påskdagsgudstjänst präglad av glädje. Predikan berörde att Gud möter oss i det vardagliga. Tack för formuleringarna! Och kören sjöng med smittande glädje.
Efteråt fick jag en pratstund med en god vän jag tidigare aldrig träffat. Vår vänskap har uppstått och vuxit på nätet och nu var det en sann glädje att få krama om varandra och äntligen möta varandras ögon." 


Klicka på bilden som Birgitta har tagit eller direktlänken ovan så kommer du till  Birgittas värld av vävstolar, plantor och naturupplevelser.
Tänk att man kan bli vänner utan att träffas. Genom korrespondens på nätet har vi lärt känna varandra och jag har ofta funnit styrka och inspiration i hennes texter. Och dök hon och hennes man på upp på gudstjänsten i Örsjö. Nu har vi träffats på riktigt och kommer att träffas igen. Det är jag helt säker på.

Tack Gud för det mötet! Och tack för att du sänder tulpaner i min väg. Tack för livet och den eviga uppståndelsen som väntar oss och tack för att du sände din son att segra över döden för oss alla! Amen.

Önskar er alla en Glad Påsk!

Petronella