fredag 9 juni 2017

När man inte kan hålla sig till en sak

När min magisteruppsats blev klar och godkänd släpptes kaoset lös inom mig. Det positiva kaoset. Den uppdämda längtan efter skapartid fullständigt briserade och nu gör jag allt och ingenting på samma gång och det är härligt.

Jag har nu kommit en bit på mina Karelensockor - Echoes from Karelen - i Drops Fabel. Jätterolig flerfärgsstickning.
Min tågstickning som nu får vila ett tag (om den inte blir strandstickning). Mina Hermione´s Everyday socks i ett namnlöst garn. Också jätterolig stickning.
Jag sörjer att banderollen har försvunnit från detta nystan. Underbart mjukt garn som känns som någon ull/bomullsblandning. Jag köpte det på en marknad och ett nystan skulle räcka till ett par sockor. Det kommer det att göra. De blir perfekta vardagssockor!

Jag har kommit en bit på min vävstickade stola i lin och ull. Får nog se till att ta tag i den igen om den ska bli klar till nästa sommar. Då är det nämligen äntligen dags för mig att prästvigas om Gud och livet vill.
Det senaste påbörjade projektet är en virkad tunika med mönster från Järbo i garnet Elise. Supermjukt och skönt!
Ibland är det skönt för handlederna att hålla i något annat än stickor 2,25 och då tar jag några varv på tunikan som kommer att bli flerfärgad.

Ett litet boktips får ni på köpet. "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert. Jättebra bok!

Ja, så håller jag på att sy en jeanskjol, rensa i mitt hobbyrum, sortera garner och planera nya projekt. I fina påsar ligger nu garn och beskrivning till fyra par sockor och ett sommarlinne. Och så håller jag på och planerar och förbereder en utställning om Martin Luthers gammaltestamentliga gudsbilder som ska visas i Ås kyrka senare i sommar. Ja, och så sommarjobbet som tjänstebiträde då. Bara roliga grejer på gång just nu.

Hoppas att också du har något skoj på gång.

Petronella




torsdag 18 maj 2017

Mjuka restgarnssockor med dolt budskap

Jag har improviserat fram en restgarnsocka. En färgglad, mjuk, skön och ändamålsenlig socka.
Paret är inte exakt likadana, det röda garnet räckte inte till en fjärde bård, men det gör inget. Fiskarna blev bröd på den andra sockan, vilket inte heller var tanken från början. Men det är ju bra. Då glömmer jag inte bespisningsundret, att Guds nåd räcker till oss alla, när jag har sockorna på mig.
 Det bästa med sockorna har varit att all typ av mönster, instruktioner eller färdiga former inte hindrat mig i skapandet. I sluttampen av mitt uppsatsskrivande där den akademiska formen ibland hindrar mig i mitt kreativa skrivande har stickningen varit en livlina och den bästa ångestdämpande medicin som funnits. Trots att jag varit jättetrött på kvällen har jag varit tvungen att sitta uppe en stund när familjen lagt sig och bara låtit stickorna gå en stund. Och sockor kan man aldrig få för många av.
Jag älskar verkligen Moods of Colors garn Soft sock och var tvungen att sticka något av resterna som blev över från Adventssockorna. Jag hade några av hennes minihärvor också (lila och blå) i samma garnkvalitet. Jag har stickat med stickor 2,25 och har inte en aning om hur mycket garn det gått åt av varje färg. Men nu är det bara små små nystan kvar av detta underbara garnet och får nog snällt vänta på att köpa mer tills jag har en fast inkomst. (Vågar inte ens gå in på hemsidan av risken att köpa på mig mer garn ^^)
Hade som sagt ingen uttalad tanke när jag började. Bara att det skulle bli ett par glada sköna sockor. Nu fick de ett dolt budskap också...

Vill du läsa om hur Jesus mättar femtusen män (och förmodligen också kvinnor) finns den återgiven i alla fyra evangelierna. Unna dig en stund och se om du kan hitta likheter och skillnader.

Matt 14:13-21, Mark 6:30-44, Luk 9:10-17 och Joh 6:1-13

Allt gott!

Petronella

måndag 1 maj 2017

Ärna

Lyckan att få gå ensam i skogen en ledig dag i en ny kofta är oslagbar. Ladda batterierna och möta solens strålar i en liten skogsglänta och samtala med Gud och sig själv. Ostört. Det är livskvalitet.
Att få skapa något med mina egna händer är också livskvalitet. Om det sker på mina villkor. Inga deadlines. Bara ett förlösande, förlossande och frigörande handarbete där tanke och händer samarbetar i den takt som båda hinner med.
Ibland tar ett arbete lång tid, ibland går det fort. Som med den här koftan. Koftan Ärna med mönster från Marias garn som jag redan älskar så mycket.
Överdelen av koftan är stickad i en tråd Tove från Sandnes garn, färg nr 5930 och en tråd ljusblå mohair (Alize) utan färgnummer. Nedre delen av koftan är stickad i Tove (samma färg) och en tråd ljusgrå mohair (Alize), också utan nummer. För att övergången inte skulle bli så skarp randade jag mohairtråden i mittenpartiet. Anledningen till att jag bytte färg var att jag bara hade ett nystan av den ljusblå mohairen, men jag ville verkligen ha den i oket, så då fick jag göra så. Det gick åt nästan fem nystan av Tove i storlek L.
På den här bilden syns randningen lite grand.

Den är stickad uppifrån och ner på stickor 4 och knapparna, de ljuvliga hjärtan-knapparna med prickar på kommer från flatebo.se.

Nu är jag äntligen i fas med våren och ljuset och jag kunde verkligen njuta av min skogspromenad idag. Gårdagens psaltarpsalm om Den gode herden följde mig på min promenad och jag hämtade verkligen kraft inför slutspurten med magisteruppsatsen.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.


Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar, 
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig 
i dina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Tack älskade Mamma för mat och vila!

Petronella