torsdag 30 november 2017

Att handarbeta i huvudet

Jag hade tänkt virka julstjärnor i ull till granen och som girland. Jag har inte gjort det.

Jag hade tänkt sticka en massa julklappar. En stickad julklapp har det blivit.

Jag skulle sticka mig en snygg mössa. Jag har bara nystat garnet och läst igenom mönstret.

Ville sätta ett nytt vantmönster på pränt, men det finns ännu bara i mitt huvud.

Jag skulle haka på flera KALer (Knit Alonger), men har inte lyckats haka på en enda.

Högen med böcker från sommarens att-läsa-lista ligger kvar och pyssellådan har fått ett skimmer av damm över sig.

Jag skulle sticka fyra par sockor i oktober. Det blev ett par. Kanske två om man räknar dem jag avmaskade förra veckan (inlägg kanske kommer).

Men jag har gjort så mycket annat. Roliga, svåra, jobbiga, intressanta, krävande, givande saker som inte alls har med handarbete att göra. Jag har grubblat över teologiska, filosofiska, homiletiska, kateketiska, själavårdande, hymnologiska spörsmål. Jag har dragit korsstygn över tankevävar och stickat ihop predikningar. Ord som sammanfogats maska för maska och skapat homiletiska filtar. Likt en symaskin har jag sytt ihop teologiska tankar till en rock att ikläda mig och värma mig med.

Jag har haft långa samtal med Gud och mig själv om vad jag behöver just nu. 

Därför funderar jag än en gång på om den här bloggen har tjänat ut sitt syfte. Kanske behövs den inte längre. Kanske ska den byta karaktär? Har jag den energi det krävs att hålla den igång? Jag vet inte.

Önskar er alla en härlig 1 advent med glögg, gudstjänst och gott att äta!



Petronella

lördag 4 november 2017

Ljusets Mysterium

På Gotland finns det en duktig stickerska, bloggerska och mönsterkonstruktör som heter Pia Kammeborn. Eller som hon själv skriver på bloggen -  konstnär, poet, fotograf, sagoberättare och drottning i Kammebornia. Jag har stickat hennes halskrage som heter Mystery of Light, eller Ljusets Mysterium. Så här skriver hon om kragens tillkomst:

"Förra vintern drabbades jag av en svår lunginflammation och visste inte om jag skulle överleva. Min vän som bor i Rom var förtvivlad och hon gick till flera nunnekloster där de bad för mig. Lilla mig, hemma i sekulariserade Sverige. Min vän skickade också ett radband till mig som jag hade i handen tills jag blev frisk, och jag har det fortfarande nära mig. Jag hade aldrig sett ett radband i den så kallade verkligheten förut men alltid varit fascinerad av dem när jag läst om dem eller sett dem på film. Det kändes som om mitt radband var magiskt men egentligen är det ju symboliken som är magisk. Omtanken och kärleken vi ger varandra, oavsett religiös tillhörighet.
Min tacksamhet över nunnornas och min väns omtanke om mig och över livet jag återfick manifesterar jag i den här halskragen som jag kallar Ljusets mysterium. Den värmer mig på flera sätt när höstvindarna blåser. Mönstret på kragen är ett gammalt gotländskt mönster som kallas rosenkransar. Radband kan också kallas rosenkrans."


Den har varit färdig i över en månad, men idag var tiden, ljuset, kameran och dottern på samma plats.
Den är stickad i det mjuka Cotton Merino från Drops och Helle, ett Nettogarn. Jag stickade med rundstickor 3 och tyvärr har jag glömt hur mycket garn det gick åt. Från början var det nog tänkt att jag skulle ha den själv, men A blev så förtjust i färgerna och mjukheten att jag nog får sticka mig en till.
Rolig och enkel stickning rätt igenom. det som jag gillar med den här är uppläggningen, Tubular cast on och avmaskningen Tubular cast off. Det ser liksom ut som om resåren är dubbel och blir superstretchig.Tar lite tid, men är värd besväret. På Youtube finns massor av bra instruktionsfilmer.

Mönstret till halskragen finns HÄR och Pias blogg hittar du HÄR. Alltid värt ett besök.

Frid och fred åt er alla denna Allhelgonahelg.

Petronella


söndag 24 september 2017

Pulsvärmare 1.0

Finns det något snabbare och bättre sätt att använda restgarner än att sticka pulsvärmare? De går att variera i det oändliga och kan anpassas efter plagg och person.

Inspirerad av Majas pulsvärmare i boken Sticka svenska mönster har jag stickat ett par blå pulsvärmare i restgarner. Hennes är dubbelt så långa och i fyra färger, men jag ville ha dessa lite kortare. Dubbel resår i avslutet i stället för räta maskor.

Dessa blir en perfekt och matchande förlängning av ärmen på min höstkappa. Jag är dock inte helt nöjd, så nästa gång jag stickar ett par ska jag vidareutveckla dem en aning. Så kanske kommer det en pulsvärmare 2.0?

Nu är det snart Socktober och jag ser fram emot att färdigställa två par sockor och kanske hinna lägga upp till ännu ett par. En kofta är på gång också. Hoppas på garnpaket i brevlådan under veckan som kommer...

Petronella